Idag har jag varit lite ...

kreativ. Jag är innerligt trött på att lilla gumman inte kan gå ute p ga att hon får skavsår av gummistöveln. Vanliga sockar är ju som bekant inte att föredra i väder som de senaste veckornas.
Jag har hittat ytterligare två små skavsår till, trots att hon haft den jäkla stöveln så minimalt... Men sömmarna ligger på insidan. Tror sjutton att det lätt kan bli skavsår då. Alltså gjorde jag slag i saken idag och sydde ett inomhusskydd av tjugo år gamla tygblöjor. (Där ser man vad det är bra att spara på saker och ting)  :)

Så här snällt ligger Pippi på trimbordet när vi skall ta på skydd. )


Och ett utohusskydd av plastad frotte. Med sömmarna på utsidan.
Inte så vackra precis, men de fyller förhoppningsvis sin funktion. :)


Det finns många spännande saker att pröva på....

åtminstone om man är som jag, lite öppen för det som inte går att förklara helt och hållet. En sådan sak är att be en "djurpratare" ta kontakt med ens djur.

Jag skickade in denna bild på Pippi tillsammans med namn och ålder.
i

Det första jag fick höra var att hon var en väldigt glad och pigg hund som älskade att leka och springa i full fart runt, runt. ( Jo tack, jag vet Hon rusar runt huset varenda dag när hon kommer ut) Hon har många leksaker att leka med. (Usch ja.)
Det finns en röd sak som hon älskar att bära i munnen. framför allt när hon springer. Det är viktigt att springa med den. Men det finns en sak som hon verkligen inte tycker om, att folk känner på henne och undersöker hennes kropp. ???!!!.... ( Hmmm, hur kan människan gissa detta? Det är ju inte direkt rastypiskt precis.)

Det finns en vit liten hund som hon leker med. (Den som någorlunda följt bloggen vet att Sonen har en vit liten mellanpudelkille som är hos oss väldigt ofta.)

Tydligen återkommer hon till hur hon springer med mycket fart och med en röd "sak" i munnen och att det är såå roligt och viktigt. 
I Hemmet finns en stor trappa och ett fönster man kan titta ut genom. 
(Vi har en trappa i huset som Pippi älskar att rusa upp och ner i, till mitt stora förtret. dessutom brukar hon hoppa upp och titta ut genom altandörrens fönster och dörrens fönster ut till trädgården sitter hon ofta och tittar ut genom.)
Dessutom berättade hon att Pippi gillar äpplen(Vilket inte är någon nyhet. hon brukar äta äpplen som ligger i trädgården.)

Det finns en Rottishane som hon inte gillar. ( En bekant var hemma hos oss för några veckor sedan med sin nya importhanne. En i mitt tycke trevlig Rottiskille på 2 år. Men jag såg då på Pippi att hon var mycket mer försiktig mot honom än med andra hundar. Och han var inte sen med att ta för sig av leksaker osv...

I förra veckan såg jag honom göra ett utfall mot en mycket ung spaniel tik...?? Ja ja vad vet vi????

Visst är det kanske antaganden och gissningar. Men den här kvinnan hade varken sett mig eller pratat med mig. Vi har endast haft mailkontakt till jag ringde upp henne idag. Det är lite skönt att det inte finns förklaringar på allt här i livet....Det skulle vara lite för enkelt då... :) Inte så mycket att fundera på då! :)
 


Så här försöker ...

vi fördriva tiden nu. Att klicka upp Pippi på den lilla blå pallen tog inte lång stund. Snart skall vi pröva att gå runt den med bakbenen... Men en sak i taget.

Det är något med den där ....Men vad? Hm!


Vad det rätt så här?


Skulle det vara något det här???... Mmm färsk frolic smakar inte dumt, fastnar lite i tänderna bara!
Jag gillar den där lilla gula manicken som Matte har i handen.
Den gör att jag får godis!





Nu går faan på torra land!!! ...


Undrar just nu om det aldrig skall ta slut! Pippis tass är illröd och iflammerad plus att hon fått skavsår av sitt tassskydd. Suck... Jag tycker att jag håller järnkoll på hennes tass men lika förbannat har detta hänt.

Det har gått fort kan jag säga, herrejisses.., På några timmar har det blossat upp. Vi åkte till kalaset och hem igen från det samma... Då upptäckte vi det. Det måste nog vara gummiskon vi har använt då hon varit ute. Det regnar juuuu!!!!! ... Och hon vill vara ute, alltså har hon haft den på sig och varit ute... Tyvär!

Sedan undrar jag varför vi skall ha tratt på lilla fröken...? För att hon inte skall slicka på tassen naturligtvis, svarar den förnuftige. ... Jaha, men nu är det så att lilla Pippi lägger fram bakbenet så långt hon kan, låser fast det med sitt framben och når på så sätt att slicka ändå. Se på bilden det är inte så att tratten räknas som för liten precis! ;) så jag bara suckar och hinner inte med hälften av vad jag borde pga all passning på lilla älsklingen.

Nu har vi tvättat med decivon, i morgon hoppas jag att det är lite bättre så jag kan tvätta med Jodopax. Klarar inte av att hälla det på hennes sår nu.... Det gör så ont i mig när jag ser hur ont hon har! Måtte det läka sig snart.

Allting verkar mycket bättre idag...

 Pippis sår är torrt och fint. Idag fick hon skutta lite på ängen vid gården, hon haltade nästan inget alls. Mjukt gräs och tassskydd på gjorde att det gick bra och vilken lycklig liten hund jag fick.

Ibland blir det lite bättre ...

än man tänkt sig. Natten var orolig hos oss. Vi lade oss ganska sent och Pippi lade sig som vanligt i soffan. Jag slumrade till och vaknade vi ett-tiden att hon var orolig, men somnade om. Något senare vaknade jag till ordentligt. Pippi gick från rum till rum. Gick och gick förresten hon sprang. Försökte bita sig i tassen hela tiden och gnällde. Att hon hade förfärligt ont var det liksom ingen tvekan om. Jag försökte på alla möjliga sätt få henne att lugna ner sig och hittade till slut en skvätt Metacam från Tanja. Det gjorde susen. Hon somnade mella Roffe och mig i sängen och sov resten av natten utan avbrott. På morgonen ville hon inte riktigt vakna, Hon var dödstrött och det var ju oroande. Hur som helst bestämde jag mig för att ringa till veterinären på Smådjurskliniken i Lerum.
Dessa goa människor sa åt mig att komma på en gång.

Det visade sig att det inte var så illa som jag trodde... Men trådarna från stygnen gjorde nog henne illa. Såret hade visserligen spruckigt upp igen men det var inte så djupt och vi bestämde att tiden skulle få läka hennes tass. På så vis kunde vi fortsätta att ha en strumpa på inne och tasskydd på utsidan. Pippi skulle slippa bandaget och det var ju inte ledsamt precis. Och det är tillåtet med lättsamma promenader i koppel samt lite anpassad rallyträning för hjärnans skull!

Nu blir det förhoppningsvis helt bra om en månad eller så. Men vi har ju fått lite mer frihet nu ialla fall.

Pippi längtar efter sin frihet.





RSS 2.0