Ett träningspass som blev två... :)
Vaknar av regndroppar mot taket. Suck, blir det någon riktigt skön sommar tro? Tur att vi skall till Turkiet i höst.
På med regnpaltorna och dummyväskan på ryggen och Gubben i släptåg med "moster"Kyra.
Pippi och Kyra fick springa av sig det värsta, nåja Pippi rusade runt som en galning och Kyra skuttade med ibland.
På kalhygget som vuxit upp hade vi tänkt träna. Jag lade ut ett sök och började känna svetten bubbla. det var ett litet sök men svår teräng. Hundarna fick jobba häcken av sig innan alla var inne. Sista dummyn fick de leta efter bägge två samtidigt. Duktiga Kyra fann den till slut och Pippi bestämde sig för att leverera in den. Raskt knyckte hon den och kom så fint in med den...?!
Kyra fick tillbaka den och Roffe kallade in henne. Lyckligt slut.
Några korta linjetag fick vi till. Två synliga och en dold på samma ställe. Inga problem. Återigen var marken svårarbetat, men hon gick rakt på denna gång i alla fall...
Sedan tog det stopp. Huvudet tog slut helt plötsligt förstod jag och vi gick hemåt igen.
Ska hon hålla på som hon gör får vi försäkra henne högt konstaterade maken och skakade på huvudet.
Vi mötte en man bland husen och Pippi fick sig en spel igen!!! *Återigen stort suck* Hon försökte fly undan som vanligt.
Vi stannade och mannen var med på noterna. Jag tyckte mig ändå ana att rädslan inte var lika stor idag som tidigare trots att hon vägrade gå fram till honom. MEN jag fick känslan av att hon bestämde sig för att "skita" I honom för det fanns inga kvarstående rädslor som det varit tidigare, utan pang på rödbetan till att knycka dummisarna matte hade i handen när vi började gå ....
Vågar man hoppas??? Njae lite för tidigt antagligen...
