En sån helg vi har haft...
Både katastof (i mitt tycke) och solsken.(Nu talar vi inte väder)
Det var jaktinternat hos Pippis uppfödare Anneli Karlsson på Kennel Flatterhaft. Vi som hade helt gröna hundar skulle få bli uppdaterade med lite tips och ideér från Kent Wiberg. Kent utförde sitt uppdrag som väntat med bravur. Lugn och saklig som han är men ändå vänlig. (Tål inte tykna instruktörer som nervärderar hundförare)
Att han kunde hålla sig så lugn när det nästan rök ur öronen på mig av tillbakahållen ilska...Varför undrar säkert någon nyfiken individ. Jo det skall jag förklara ... Pippi hade fullständigt glömt av hur inkallningssignalen låter. Och Mattes röst brydde hon sig inte heller om!!! ??? ...Fattar ni, hon som alltid vänder på en femöring i inkallning!! ... Nåja analystokiga Anette var ju tvungen att fundera på varför det här hände. Nu ska ni få höra hur jäkla galet en erfaren hundägare tillika instruktör kan agera.
Lördag morgon, uppstigning 05,45 gav Pippi mat och rastade henne snabbt. Packade in diverse saker som skulle med i bilen.
06,30 rullar bilen i en timmes tid. Ankomst, snabbrastning av kissnödig valp som lyfts in i bilen igen.
Frukost och samling av kursdeltagare därefter snabb kissning av vovve och kursen börjar.... Ser ni??? Det är ju inte konstigt att den lilla fröken inte kunde hålla sig still en sekund. och när hon sedan väl blev frisläppt fick fullständig noja och passade på att ta igen all den rörelsefrihet som hon har så otroligt stort behov av, men inte fått. Nåja det blev lite bättre vi gjorde markeringarna men då passade hon på att bajsa med dummyn i munnen innan hon kom in... Herregud, jo då var hon rastad innan. Man gör inte samma misstag två gånger...förhoppningsvis. 
Efter kursen, när jag hade insett att hon faktiskt inte hade fått springa av sig i skogen. traskade jag iväg med Pippi dit... Det var så härligt, hon och jag och tystnaden. Pippi gjorde som hon brukade rusade runt som en galning medan jag traskade på. Det finns ett tjärn där, det insåg Pippi också när hon i full fart insåg att marken tog slut och hon föll i vattnet med ett plask. Hennes första kontakt med badandet för övrigt. Hon kunde inte ta sig upp utan hjälp så jag fick rycka in. Förnärmat tittade hon på vattnet, skakade sig och skuttade vidare utmed kanten. Nu föll regndropparna allt tyngre och bildade små intressanta ringar på vattnet. Pippi ville ju naturligtvisa plocka upp en sådan och föll återigen ner i vattnet. Denna gång lite mer dramatiskt än förra gången men med min hjälp kom hon upp igen. Mycket förnärmad såg hon ner i vattnet skakade sig några gånger och skuttade åter igen vidare, nu med en skärrad matte efter sig.
Dag nr 2 gemensam frukost och därefter rusade Anette iväg för att hinna med en liten. skogsrunda med Pippilottan. Som vanligt rusade hon runt som en tok, tvärvände vid varje inkallningssignal och rusade till mig.
Vi började kursen med markeringar av olika slag. Resultaten var lite olika för hundarna, men hör och häpna min lilla plutta missade inte en markering och kom raka vägen in till mig och avlämnade alla i handen.
Stolt? ... JA!!!!
Efter lunch blev det ett sök. Marken var mossig och mjuk, mycket blöt och nästan som en liten trollskog som kan vara lite skrämmande för en del unga oerfarna hundar. Men inte för Pippilotta Eualia Kjellqvist, denna lilla plutta sätter sig på kommando och stirrar på utläggaren i total fokus. Bryr sig inte ens om att hundarna bakom skäller och plockar in fem dummies på raken, in och ut i en farlig fart.
Stolt och mallig? ...JA, för tusan!!!!!!
Lite bilder från helgens bravader.
Tre syskon Totte,Pippi,Ture
Haha, vad jag skrattade när jag läste detta. Tänk att hon inte kom på inkallningssignalen, det var stort att du kom på varför (hm tog det lång tid med den analysen?).
Sedan brukar väl dina flattar dratta i så man får dra upp dom. Förstår att ni hade det toppenkul och med två kullsyskon också. All heder åt Pippi och Dig! Njut!
Den var en trevlig helg!=)
