Pippi-Lotta, en busig flatvalp

än man tänkt sig. Natten var orolig hos oss. Vi lade oss ganska sent och Pippi lade sig som vanligt i soffan. Jag slumrade till och vaknade vi ett-tiden att hon var orolig, men somnade om. Något senare vaknade jag till ordentligt. Pippi gick från rum till rum. Gick och gick förresten hon sprang. Försökte bita sig i tassen hela tiden och gnällde. Att hon hade förfärligt ont var det liksom ingen tvekan om. Jag försökte på alla möjliga sätt få henne att lugna ner sig och hittade till slut en skvätt Metacam från Tanja. Det gjorde susen. Hon somnade mella Roffe och mig i sängen och sov resten av natten utan avbrott. På morgonen ville hon inte riktigt vakna, Hon var dödstrött och det var ju oroande. Hur som helst bestämde jag mig för att ringa till veterinären på Smådjurskliniken i Lerum.
Dessa goa människor sa åt mig att komma på en gång.

Det visade sig att det inte var så illa som jag trodde... Men trådarna från stygnen gjorde nog henne illa. Såret hade visserligen spruckigt upp igen men det var inte så djupt och vi bestämde att tiden skulle få läka hennes tass. På så vis kunde vi fortsätta att ha en strumpa på inne och tasskydd på utsidan. Pippi skulle slippa bandaget och det var ju inte ledsamt precis. Och det är tillåtet med lättsamma promenader i koppel samt lite anpassad rallyträning för hjärnans skull!

Nu blir det förhoppningsvis helt bra om en månad eller så. Men vi har ju fått lite mer frihet nu ialla fall.

Pippi längtar efter sin frihet.